Synpunkt

Skogliga skolbesök i Svenskfinland

Skribent

Martin Antell

Martin Antell

Att så gått som utan pedagogisk utbildning (2 s.p. i skogspedagogi), stå framför en klass åk 5, ute, en morgon i mitten av september, med ett eget program som man inte har testat på någon, är absolut inte det lättaste jag har gjort. Att lida av rampfeber gör saken inte lättare och knuten i magen känns tydligt såsom handflatornas svett. Men jag har lovat att utföra mitt jobb, det går inte att vända tillbaka och samtidigt så är jag ganska nyfiken på hur det egentligen skall gå..

Ett stort tack går till Katarina Maxenius i Winellska skolan i Kyrkslätt som tog mig under sina vingar. Hon hjälpte med programmet, gick igenom det, och gav mycket bra vinkar till genomförandet. Mina kolleger på Finska Forstföreningen hjälpte mig också mycket som de kunde men programmet för eleverna måste passa i min mun och se ut som jag. De flesta idéer kom från föreningen samt sedan tillämpade jag några andra för att få ihop ett sammanhängande koncept som skulle stöda undervisningen i skolan. Den grundläggande idén skulle vara att först lite torr information och sedan grupparbete, sedan lite roligare grupparbete för att avrunda med en rolig ”tävling” typ spårning.

För att gå tillbaka till september 2019 då Coronan inte fanns, annat än som ett bortglömt spel. Efter att ha tillbringat ca 90 minuter tillsammans med åk 5 från Toppans skola i centralparken kunde jag konstatera att knuten i magen försvunnit och att handflatornas svett torkat. Programmet hade fungerat, eleverna hade varit intresserade och dessutom betett sig betydligt bättre än vad jag hade gjort i den åldern.. En perfekt start på projektet. Läraren och i synnerhet eleverna tyckte om programmet och skulle gärna ha stannat hela dagen i skogen. Fel blev det ju naturligtvis men inga större, bara att försöka komma ihåg till nästa klass.

Efter en god början och flera lågstadier plus Winellska skolan, förstås, var det stopp inom huvudstadsregionen, i synnerhet högstadierna. Att få kontakt med skolorna visade sig svårt. Detta trots att min syster jobbade som skolsekreterare för Zacharias Topelius skolan och kunde ge mig insikt i hur skolor egentligen fungerar. Efter många om och men och citerar Lili Lindvall (Hagelstams skola): ”man vet ju aldrig vad det är för typ som kommer dragandes” så lyckades jag få kontakt med flera skolor. I periferin gick det lättare, ju mindre skola det var så lägre tröskel att komma in eller på besök i detta fall. Korpo och Nagu är goda exempel på detta.

Att besöka så små skolor i periferin anser jag vara mycket givande för deras syn på ”livet utanför” Ring 3 är helt en annan. Närheten till skogen och naturen har en annan betydelse. Att se på huvudstadens beslut från Vörå veckan före skolorna gick över till distansundervisning (noll fall i regionen då).

Programmet är från början utformat så att det skall vara låg tröskel att komma in, d.v.s. besöket är gratis och jag har allt material med mig. Förutom detta formas programmet enligt lärarens önskemål. Det enda momentet som man velat ändra på är tiden. Från det normala 90 minuter har jag hållit programmet på 80, 70, 67,5(!), och 45 minuter. Det gäller att vara flexibel och anpassa sig, tänka på målgruppen och inte tycka synd om sig själv då det inte blev som planerat. Tur har jag haft med vädret. Bara en gång har jag behövt hålla programmet inomhus och två gånger denna höst har det flyttats framåt då vädret annars skulle ha varit i huvudrollen.

Med tiden så utvecklades programmet något, huvudtemat var detsamma men jag försökte vara lyhörd för förbättringar och sätt att framföra olika teman. Här fick jag stor hjälp av lärarna och mina kolleger. Den största förändringen var att jag börjar med den ”oförberedda talarens minut” dvs eleverna har anonymt fått skriva ner frågor åt mig på förhand. Detta för att kringgå grupptryck och blyghet. Dessa censureras inte och visas inte åt mig i förväg. Jag skall ha all möjlighet att göra bort mig, kunna bli överraskad ta upp allt (också ”klass 8” frågor, som man frågar får man svar) och på så sätt skapa kontakt med eleverna.

Frågorna programmeras sedan in så att man får ett material vad de olika åk jag har funderar på. De flesta frågor har visat sig vara Vad tycker du.. och vilket är det största, längsta, dyraste… många gånger måste jag svara jag vet inte, vilket jag tycker att är viktigt om man skall få en bra kontakt med ungdomarna. Frågorna ger mig också möjlighet att belysa sådana områden inom skogsbruket och annat som det annars inte skulle bli tal om.

Före Coronan satte stopp för alla skolbesök hade jag hunnit vara från Kotka i öster, Åbo i väster och Jakobstad i norr. Men sedan var det stopp, naturligtvis. Då distansundervisningen hävdes fick jag som tur genast nya beställningar då man ju gärna var ute. Tidigare utförd marknadsföring och envisa kontaktönskemål bar frukt vilket också gynnade hösten som rivstartade så fort skolorna kom igång. Då detta skrivs har jag utfört 36 besök i skolor och träffat 111 olika klasser därtill kommer huvudstadsregionens skogsdagar där jag träffat 18 olika klasser samt för Ekonomiskogen i Finland i Jakobstad 7 klasser alla svenskspråkiga. Responsen som jag har fått av lärarna, och från en skola också eleverna, får mig att rodna. Överlag har man varit mycket nöjd med besöket och då jag frågar om man skulle rekommendera programmet till en annan skola så är medeltalet av 68 som svarat (32 st elever) 9,18! Även frågan att ”besöket stöder undervisningen” har ett medeltal på över 9 (9,04).

Avslutningsvis är ju den bästa responsen man från eleverna direkt då man märker att man fångat deras uppmärksamhet och de aktivt frågar och vill veta mera. Jag vill till sist sluta med dessa ord från en språkbadsflicka på ett lågstadium, ”du är den bästa läraren någonsin! När kommer du igen?”

Jag måste också passa på att tacka mina finansiärer: Föreningen för Skogskultur, Stiftelsen Finlandssvenska Jordfonden.

stiftelsen_brita_maria_renlunds_minne

Svenska Kulturfonden -logo

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack!

 

 

Skriv din kommentar